Sockerfritt godis är sött med något annat än socker: sockeralkoholer som maltitol, sorbitol, xylitol och erytritol, eller intensiva sötningsmedel. Sockeralkoholerna tas upp långsamt och ofullständigt i tarmen och kan ge diarré i större mängder. Godis med mer än 10 procent tillsatta sockeralkoholer ska märkas med att överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt. Vilka sockeralkoholer godiset innehåller står i ingrediensförteckningen, och vid lösgodishyllan kan du fråga personalen om den saknas.
Därför kan sockeralkoholer ge diarré
Sockeralkoholerna tas upp långsamt och ofullständigt, och det gör att vatten hålls kvar i tarmen. Livsmedelsverket skriver: ”Om man får i sig större mängder, särskilt av mannitol, laktitol och sorbitol och i viss utsträckning även maltitol, erytritol och xylitol kan man därför få diarré.”
EU:s regler om livsmedelsinformation har därför en särskild märkningsregel för sockeralkoholer. Livsmedel som innehåller mer än 10 procent tillsatta polyoler ska märkas med texten ”Överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt.” Livsmedelsverket återger samma regel med orden laxerande verkan.
Regeln säger ingenting om hur mycket godis som ger besvär.
Har någon i familjen återkommande magbesvär finns mer om kost vid känslig mage och sockeralkoholer som sorbitol i guiden Ont i magen.
Vid lösgodishyllan är kraven på information färre
Godis som säljs i lösvikt räknas som oförpackade livsmedel, och då gäller andra regler än för påsar. Butiken ska alltid lämna information om allergena ingredienser, eller upplysa om att informationen finns att få. Godisets namn ska butiken kunna uppge om kunden frågar. En ingrediensförteckning hör däremot inte till det butiken måste lämna för oförpackade livsmedel. Inte heller varningstexten om laxerande effekt krävs vid lösvikt, så en hyllkant utan varningstext betyder inte att godiset innehåller mindre än 10 procent sockeralkoholer.
Står det en ingrediensförteckning eller en varningstext på hyllkanten läser du den på samma sätt som på en påse. Saknas den kan du fråga personalen. Mer om hur du plockar en blandad påse finns i guiden till lösgodis.
Sockerfritt och utan tillsatt socker betyder olika saker
”Sockerfri” är ett näringspåstående med ett gränsvärde. Godiset får innehålla högst 0,5 gram sockerarter per 100 gram, och gränsen gäller summan av alla sockerarter, både de som finns naturligt i råvarorna och de som har tillsatts.
”Utan tillsatt socker” har inget gränsvärde. Påståendet får bara användas om inga sockerarter alls har tillsatts. Andra söta ingredienser, som honung eller fruktjuice, får ingå om syftet med dem är något annat än att ge sötma, till exempel smak, färg eller konsistens. Socker som finns naturligt i ingredienserna kan finnas kvar, och då bör förpackningen också ange att produkten innehåller naturligt förekommande socker.
Sötningsmedel räknas inte som sockerarter. Godis som är sött med sötningsmedel kan bära båda påståendena, och inget av dem betyder att godiset är osötat. Sötningsmedel får dessutom bara användas i produkter med lägre sockerhalt eller utan tillsatt socker.
| Sockerfri | Utan tillsatt socker | |
|---|---|---|
| Gräns för socker | Högst 0,5 gram sockerarter per 100 gram | Ingen gräns, men inga sockerarter får ha tillsatts |
| Naturligt socker | Räknas in i gränsen | Kan finnas, och bör då anges |
| Sötningsmedel | Kan ingå | Kan ingå |
Ingrediensförteckningen visar vilket sötningsmedel godiset innehåller
Ingredienserna står i fallande ordning efter vikt vid tillverkningen. Det som står först finns det mest av.
Sockeralkoholerna är sorbitol, mannitol, xylitol, isomalt, laktitol, erytritol, maltitol och polyglycitolsirap. De framställs oftast ur naturliga sockerarter och är i allmänhet något mindre söta än vanligt socker. De intensiva sötningsmedlen, till exempel sukralos, acesulfamkalium och steviolglykosider, är sötare än socker. Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsa har bedömt alla godkända sötningsmedel som säkra att använda som livsmedelstillsatser. Det finns ändå regler för i vilka typer av livsmedel och i vilken mängd de får användas.
Ett sötningsmedel anges med kategorins namn, sötningsmedel, följt av ämnets namn eller E-nummer. En sockeralkohol som sorbitol eller maltitol kan också hålla godiset fuktigt eller stabilt, och står då under den kategori som motsvarar dess huvudsakliga uppgift. Leta därför efter namnen på sockeralkoholerna i hela förteckningen, inte bara efter ordet sötningsmedel.
Ger ett sötningsmedel godiset sötma ska det stå ”innehåller sötningsmedel” vid produktens namn. Används en sockeralkohol för något annat än att söta, och ger den ingen sötande effekt, behövs uppgiften inte. Godis utan texten ”innehåller sötningsmedel” kan ändå innehålla sockeralkoholer. Innehåller godiset både tillsatt socker och sötningsmedel ska det stå ”innehåller socker och sötningsmedel”. Godis med aspartam ska märkas med att det innehåller en källa till fenylalanin, och personer med fenylketonuri, PKU, ska undvika aspartam.
Näringsdeklarationen räknar sockeralkoholer som kolhydrat, inte socker
I näringsdeklarationen ingår polyoler i raden kolhydrat men inte i raden sockerarter. Sockerfritt godis kan därför ha en hög kolhydrathalt och samtidigt nästan inga sockerarter.
Tillverkaren får frivilligt redovisa polyoler på en egen rad. Står raden där ser du hur många gram sockeralkoholer godiset innehåller per 100 gram.
Sockerfritt godis som är sött med sockeralkoholer är inte energifritt. EU:s regler för näringsdeklarationen räknar polyoler med 2,4 kilokalorier per gram, mot 4 kilokalorier per gram för övriga kolhydrater. Erytritol ger mindre än 0,2 kilokalorier per gram och räknas därför inte in i det deklarerade energivärdet. De intensiva sötningsmedlen ger ingen eller försumbar energi. Energiinnehållet står i näringsdeklarationen i kilojoule och kilokalorier per 100 gram.
Senast faktagranskad: 14 oktober 2026