Saltlakrits: Nordens älskade och hatade godis

Svart lakrits i remmarFoto: Skylar Kang via Pexels

Få godissorter delar upp människor så tydligt som saltlakrits. Antingen älskar du den intensiva, salta och syrliga smaken, eller så rynkar du på näsan vid första tuggan. I Norden har saltlakritsen en självklar plats i godishyllan, medan besökare från andra länder ofta blir helt ställda.

Lakritsens långa historia

Lakrits har använts av människan mycket länge, från början som medicinalväxt snarare än godis. Roten från lakritsväxten har en naturligt söt och kraftfull smak och har genom historien använts mot bland annat hosta och magbesvär. Den söta substansen i lakritsroten är många gånger sötare än vanligt socker.

Som ren godisingrediens fick lakrits sitt genombrott i Europa under 1700-talet. Då började man koka lakritsextrakt med socker och andra ingredienser till de seg-mjuka godisbitar vi känner igen idag. Den söta lakritsen spreds över kontinenten och blev populär i många länder.

Det salta nordiska tillägget

Saltlakritsen är en särskilt nordisk företeelse. Här tillsätts salmiak, alltså ammoniumklorid, som ger lakritsen sin skarpa, salta och nästan stickande karaktär. Det är salmiaken som skiljer den nordiska saltlakritsen från den mildare söta lakrits som är vanligare längre söderut i Europa.

Saltlakrits är särskilt populär i Norden. I Sverige, Finland, Danmark och Norge är den en älskad del av godiskulturen, medan den i många andra länder uppfattas som obegriplig eller rentav osmaklig.

Smaken av salmiak är stark och tar ofta över. Den som är ovan kan tycka att den smakar nästan beskt eller salt på ett sätt som inte alls liknar vanligt godis. Men för många nordbor är det just den intensiteten som gör saltlakritsen oemotståndlig.

Mild eller stark, från söt till knallsalt

Saltlakrits finns i många styrkor. I den ena änden av skalan ligger milda varianter där saltet bara anas bakom sötman. I den andra änden finns hårdkokta, knallsalta bitar som är gjorda för riktiga entusiaster.

Typ Karaktär
Söt lakrits Mjuk och sötaktig, lite eller inget salt, lätt att gilla
Mild saltlakrits En tydlig men balanserad salmiakton bakom sötman
Stark saltlakrits Skarp och salt, ofta hårdare i konsistensen, för vana ätare

Konsistensen varierar lika mycket som smaken. Det finns mjuk och seg saltlakrits, hårda lakritspjäser och pudrade varianter där salmiaksaltet ligger på utsidan och slår till direkt.

Varför smaken delar oss

Att saltlakritsen väcker så starka känslor handlar om hur ovanlig smaken är. Salt och godis hör för många inte ihop, och salmiakens skarpa ton påminner inte om något annat i godisvärlden. För den som vuxit upp med saltlakrits är smaken tröstande och bekant. För den som möter den som vuxen kan den vara en chock.

Just därför har saltlakrits blivit något av ett nordiskt kännetecken. Många passar på att bjuda besökare på en bit för att se reaktionen, och resultatet brukar bli minnesvärt.

Det finns också en vana-aspekt i smaken. Den som äter saltlakrits regelbundet bygger gradvis upp en uppskattning för den skarpa salmiaktonen, och kan med tiden söka sig till allt starkare varianter. Det som först kändes överväldigande blir till slut precis lagom. Den resan, från försiktig nyfikenhet till hängiven entusiasm, är något många nordbor känner igen.

Saltlakrits i godispåsen

I lösgodisväggen är saltlakritsen en av de mest debatterade sorterna. Hur stor andel som ska få plats i påsen är ofta en familjefråga. Läs mer om konsten att balansera påsen i vår guide till lösgodis, eller utforska fler klassiker i vår guide till svenska godissorter.

Saltlakritsen hör förstås hemma i den svenska lördagsgodistraditionen. Tillbaka till startsidan hittar du alla våra guider samlade.

Leave a Comment